S a n d r a

Har det fortsatt toppen. Kanns battre for var dag som gar. Spenderade gardagen med Filippa och killarna pa floden vilket var mysigt. Nu har jag stadat lite i huset, gjort kak och borjat ladda. Ikvall vantar BBQ och party pa Southbank och sen utgang, nagot jag ser fram imot riktigt mycket! Taggad till tusen.

Har varit här ett tag nu och börjar sakta men säker komma in i allting. Känner mig inte lika vilsen men har fortfarande en konstig jag-är-på-semester känslan kvar. Kan inte förstå att jag ska vara kvar här så pass länge. Gör så mycket nytt helatiden och veckorna framöver är fyllda med spänning och andra roliga saker. Ikväll åker jag tillsammans med Filippa tillbaka till Blibli för party. Imorgon väntar wakeboard vid kabelparken där. På lördag grillparty och utgång i Brisbane. Söndag utflykt med familjen. Nästa vecka drar vi till Byron Bay för surf, fallskärm, delfiner och party. Och därefter till Sydney för att spendera   en vecka där. Kan inte bli annat än riktigt riktigt bra. Vad  som händer sen vet jag inte mer än att jag vill skaffa mig ett jobb och börja åka skidor.  Det är nog först då, när jag får en vardag, som känslan av att jag ska åka hem snart försvinner.

Iförrgår gjorde jag och Filippa ett besök på Ikea. Känndes nästan som att vara hemma igen. Alla svenska sakerna fanns där och allting till och med stod på svenska. På kvällen åt vi middag ute för att sedan se filmen ”All about Steve”. Igår åkte vi till ett stort shoppingcenter för att spendera massa pengar. Sedan åt vi hemma med familjen innan vi åkte in till Brisbane och gick ut. Människornan här är mycket vänligare än hemma. Man har ett helt annat sätt att vara på och man behöver inte känna någon för att umgås och ha roligt.

Jag ar galet taggad infor allt som kommer handa de narmaste veckorna! Underbart!

Det är söndag, klockan är två och jag har nyss badat med Luca i poolen. Vädret är underbart. Det har gått en vecka sedan jag började min resa till Australien,  saknar alla hemma. Skulle man ta alla nära och kära, allt som betyder något och känslan av att vara hemma med sig hit skulle det vara den bästa platsen på jorden. Det skulle vara paradiset.

Igår begav jag mig tillsammans med Filippa till en plats vid namn Blibli för att spendera dagen på en kabelpark. Satt vid sidan och kikade medan Filippa, hennes vänner och massa andra åkare åkte. Var taggad på att prova, verkar ju roligt. Nästan så pass roligt att jag fick lusta att lägga ner skidorna, sadla om och börja med wakeboard istället. Fast de kommer såklart aldrig att hända. Måste leta upp en schyst vattenskidklubb nu, känner mig galet sugen på att åka. Har ju inte åkt sedan jag var i Italien i höstas. Fram mot eftermiddagen och kvällen åkte vi hem, gjorde oss ordning och käkade. Utgång i Brisbane väntade. Gick runt på diverse klubbar, träffade människor och hade trevligt innan vi vid tvåtiden tog en taxi hem.

En dag med lillan, familjen och deras vanner i parken.

 

Har varit har nagra dagar nu och saker kanns bra. Fortfarande lite svart att forsta att jag befinner mig pa andra sidan jorden, typ tusentals mil hemifran, men det klarnar nog snart. Traffade Filippa igar och vi akte in till Brisbane och kikade lite. Skont med ett valkannt ansikte ma jag saga. Lite sjukt att vi, av alla stallen pa jorden, befinner oss i samma stad.


Har ar en fagel som sitter pa verandan till huset dar jag bor.

Stockholm-Heathrow, Heathrow-Singapore, Singapore-Brisbane. Da var jag tillslut framme. Min trettio timmar langa resa ar over och jag sitter i huset dar jag ska bo. Toppen. Alla ar jattesnalla mot mig och sa fort jag vant mig med allt dehar kommer jag nog trivas jattebra. Solen skiner ute, det ar betydligt varmare och allt ar jattefint. Langtar efter en dusch. Fy vad snuskig man blir av att flyga. Kanner mig lite sliten ocksa. Hade jag varit i Sverige hade klockan varit 02.17 och inte 10.17. Jag ska alltsa forsoka halla mig vaken nu for att vanja mig vid tiden. Far se hur det gar, skriver mer senare.

Då var dagen äntligen här. Dagen då jag börjar min resa till landet långt bort. Landet på andra sidan jorden. Känns fantastiskt, spännande och helt sjukt galet. De pirrar i hela kroppen, så bra, så rädd. Är på många sätt de största jag gjort hittills. Att lämna allt jag har, alla kära och all trygghet för att bege mig ut i världen på egen hand. Dock trot jag att livet handlar om att våga, att leva, och hade jag stannat hade det varit något jag ångrat stort. Man lever bara en gång och aldrig mer kommer jag att vara där jag är nu.

Arlanda nu. Trettio timmar restid att vänta. Nästa stopp London, Heathrow.

Eftersom jag förmodligen blir borta ett tag framöver styrde jag i fredags en middag för min kära här hemma i Mohed. Bästa brudarna, mat, dricka, skvaller, minnen och andra upptåg gjorde kvällen riktigt lyckad. Åkte vid midnatt in till Söderhamn för att gå på krogen och hade även där riktigt roligt. Bäst var mötet med ytterligare ett gäng gamla vänner som jag inte sätt på väldigt länge och sådant är alltid lika trevligt.




Lägger ut fler bilder snart

Nu är det verkligen snorkallt ute. Att nyvaken sätta sig i en kall bil när det är fyra grader kallt ute är inte det trevligaste. Men nu är det slut på allt sådant. Jobbade sista dagen idag och nu väntar de tre sista dagarna i Sverige. Tänker tillbringa dessa med familj, nära och kära. Om en stund ska jag åka in till stan, Olearys, med vännerna och kikar på fotbollen. Därefter får vi se vad som händer.

Nu är det snart två månader sen jag flyttade hem till familjen och huset i Mohed. Skrev i ett inlägg under början av denna period om hur jag fixat och ordnat med mitt rum. Detta som under tre års tid har aggerat skrubb då övriga i familjen ställt in allt de inte ville ha eller inte hade plats för. Syrran hade dessutom använt min gamla säng tilll hennes kompisar och de få gånger jag hälsade på sov jag oftast någon annanstans i huset. Men nu har jag allafall gjort det jag kan för att känna mig hemma genom att tapetsera, ställa in möbler, saker och kläder. Det är nästan klart och jag tänkte att jag skulle lägga ut lite bilder på mitt tillfälliga hem.

när jag kom hem såg det ut såhär:

och såhär ser ut nu innan jag drar igen:

Bilder från idag när vi åkte in till Söderhamn för att käka frukost innan det var dags för Elin att bege sig hem till Linköping.

Finaste vännen Elin har varit här i helgen och det har verkligen varit toppen. Mys och snack hemma hos mig i fredags, kändes bra. Igår började vi dagen i Söderhamn där vi besökte Elins farmor, shoppad och käkade. Stressade hem och fixade oss för att börja vår minst sagt galna kväll och natt. Åkte till Bollnäs där förfest hos Camilla väntade och därefter krogen där Markoolio spelade. Dansade tills fötterna blödde och hade riktigt roligt. När klockan närmade sig två och jag vanligtvis är trött och redo att bege mig hemåt ville jag bara fortsätta. Istället gick vi därifrån för att sätta i oss hamburgare och invänta skjutsen hem. 

Nu är det söndag och jag sitter ensam hemma. Det är dessutom bara sju dagar kvar innan jag beger mig till Arlanda och flyget som ska ta mig till Australien.  


Jag och Elin på förfest hos Camilla

Brudarna kikar på markoolio

Vi hittade en telefonkiosk vilket vi gillar

Avslutade kvällen i våra nyinköpta mössor för dåliga hårdagar

Jag och Elin har hittat tuffaste bilarna. Var dit, knackade på dörren och frågade ägarna till dessa om vi fick kika och fotagrafera vilket vi givetvis fick.

Skriver mer om helgen sen...

Igår föll de första snöflingorna här i Söderhamn. Kyla. Det är tio dagar kvar innan jag åker till Australien. Kallare än nu lär det inte hinna bli och någon riktig vinter lär jag inte få.

Kom nyss hem. Har varit ut en sväng tillsammans med Milla och Malin. Skönt att komma hemifrån, träffa folk och göra nått annat än att jobba. Dessvärre blir det imorgon, kliva upp klockan sex känns inte speciellt lockande. Fy och blää...

Vardagar. Egentligen bara en lång väntan på helg. Kliva upp tidigt, jobba, komma hem, äta och sova. Fy vad tråkigt. Och sen kommer äntligen fredag, pang, och så är det måndag och åter väntan. Tiden går betydligt fortare när man har roligt. Trist de känns ibland.

För min del är kommande helg extra efterlängtad. Ser ut som att jag kanske kan få besök av en del efterlängtade vänner. Jag saknar mina vänner. Massor. Känner mig oftast ganska ensam här vilket ingen kan göra nått åt, inte heller jag själv. Har träffat massor med fina människor sen jag flyttade hem och faktiskt haft riktigt roligt hela hösten men det är inte samma sak. Sen har vi de gamla, fina vännerna som jag kännt sedan barnsben. De kommer alltid att stå mig nära, fast på ett speciellt sätt. Nog om detta. Dags att ta tag i mig själv och göra något. 

 
Pärlan.

Då var min supermysiga helg vid havet slut. Madeleine och Johan är tillbaka i Fagersta, Fredrik påväg till Stockholm och jag sitter hemma i Mohed. Skulle stannat kvar i stugan själv om det inte vore för mörkret. Inte för att jag är mörkrädd, men tanken på att sitta själv på en ö utan en annan människa i närheten skrämmer. Har allafall haft det riktigt trevligt. Massor med god mat, dryck, mys, tända ljus och snack. Synd att två dagar går så fort. Hade gärna varit tillsammans med de bästa i särgården ett tag till.


Fredagens middag; rostbiff, potatissallat, frukt, kräftor, kex, ost, kanelvin m.m.

Johan, kikar ner från loftet
 
Puss, puss, puss...

Efter att vi varit inne i Söderhanm, shoppat och kikat fick killarna sköta grillen.
Jag och Madde dukade och satt inne vilket vi var glada för, det stormade ute.
På söndag morgon märkte vi dessutom att en av båtarna slitit sig, som tur var kom den till rätta senare samma dag.

Imorgon är det äntligen helg. En av de mest efterlängtade dessutom. Jobbat massa extra både igår och idag så att jag ska kunna ta ledigt imorgon utan dåligt samvete. Känns bra. Hämtar Madde och Johan på tågstationen runt fem och sen kan det roliga börja.