15 Ferbruari
Ska till Bollnäs snart och hälsa på Flugan. Inte för att det var så länge sen jag träffade henne men jag saknar henne endå. Gårdagen blev lyckad, bortsätt från att Mattias glömde dippen på bandet. Oj vad skäll han fick.. haha. Jag var ju faktiskt sugen på chips och dipp för ovanlighetens skull. Men det löste han fint då han gjorde en egen som blev minst lika god. Utöver det hyrde vi massa filmer men lyckades bara se en halv innan det var dags att stänga av TV:n och bege sig till sängen för att sova.
Senare idag bär det av till Stockholm för att tillbringa natten där. Vi sover i lägenheten och förhoppningsvis blir det tårta på sängen när jag vaknar morgonen därpå. Vi ska till Åland för att fira min atronårsdag. Det var ju inte meningen att jag skulle bli sjuk och vara kvar här hela veckan så jag hade bara packat ner kläder för sådär en helg och sen dess har strosat omkring i mammas morgonrock. Därför blev jag lite orolig när de berättade om helgens planer med tanke på att jag inte har någonting att ha på mig förutom ett par jeans, ett linne och några koftor. Som tur var blev Johanna min räddare, hon fick gå upp till min lägenhet och helt enkelt skicka hit en klänning. Tack vännen!
Har tänkt på en sak... varför är det så svårt att vara nöjd. Hur mycket jag än anstränger mig blir jag aldrig nöjd. Man har ju trots allt en hel del att stå i och man pressar inte bara sig själv utan känner även en ständig press från vänner, föräldrar, tränare och andra. Man vill vara allt på en gång och tiden tycks aldrig räcka till. Men egentligen är man nog ganska duktig när man klarar av allt man gör. Man går till skolan varje dag, sen kommer man hem och ska hinna med läxor, träning, vänner och familj. Och även om det kan kännas drygt ibland funkar det oftast ganska bra. Får man inte mvg på dedär provet så är det väll inte hela världen, även om man blir besviken just då så får man försöka se det från den ljusa sidan. Man kan ju inte alltid vara på topp. Det kan ingen. 
